Ris och ros spelar en roll i historien om Kain och Abel i Gamla testamentet. Kain var jägare och Abel var jordbrukare. Båda offrade till Herren, men Herren fördrog Abels offer framför Kains. Kain blev vred, dödade sin bror och blev gramse på sina föräldrar Eva och Adam. Han var en dålig förlorare. Kain tog sitt pick och pack och gav sig av till landet Nod öster om Eden. Syskonrelationer är inte okomplicerade. Vem får mest ros? Kan det någonsin bli helt rättvist?
Isak och Rebecka blev besvikna på en av sina söner. Han hette Esau. Orsaken var att Esau som ung man gett sig av till Kanaans land och gift sig med två kananéer. Historien finns också att läsa i Gamla testamentet. På sätt och vis kan man förstå Isak och Rebecka. Det fanns en släkthistoria som Esau säkert kände till men inte tog hänsyn till. Isaks far Abraham hade brutit upp från staden Ur i Kaldéen eftersom Herren Sebaot befallt honom att lämna det invanda livet bakom sig. Abraham fick därigenom genomlida exilens kval.
Man kan givetvis beundra Esaus mod. Eller var det rentav dumhet? Han visste att han skulle få ris om han övergav sina hemtrakter. Nu när äntligen ett visst lugn etablerat sig i familjen. Det hör till saken till att man inte dyrkade samma gudar i Kanaans land som i Galileen. Det betydde alltså att Esaus barn inte skulle komma att tillbe Jahve, Abrahams Gud. Esaus tvillingbror Jakob hade mer förståelse för sina föräldrars önskningar. Han valde en partner i ett område där man dyrkade Herren Sebaot. Hans fru var faktiskt en avlägsen släkting. Hennes farfars far var ingen mindre än Abrahams bror Nachor. Denne fick en son som hette Betuel som sedan födde Laban, och det var Labans dotter Rakel som Jakob gifte sig med.
