Vi stöter alla på det, i stort och smått – behovet av att ge och ta emot feedback. Ibland är det lätt som en sommarbris, andra gånger känns det mer som att navigera ett minfält. Uttrycket ”ris och ros” fångar essensen av denna balansgång: att kunna lyfta fram det som kan förbättras utan att trampa ner det som redan är bra. Men hur gör man det på ett sätt som faktiskt hjälper, som bygger broar istället för murar? Att bemästra konsten att ge konstruktiv kritik är en färdighet som berikar alla delar av livet, från arbetsplatsen till de närmaste relationerna och till och med i mötet med oss själva. Det är en dans mellan ärlighet och uppmuntran.
Varför balansen mellan ris och ros är så viktig
Feedback är en kraftfull motor för utveckling, men dess effekt beror helt på hur den levereras. En ständig ström av kritik, även om den är välmenande, kan lätt tära på självförtroendet och motivationen. Jag minns själv hur viktigt det var under mina första stapplande steg inom skrivandet att få uppmuntran. Utan den där initiala ”rosen” är risken stor att skaparglädjen kvävs i sin linda. Precis som Sylvia Lidén Nordlunds erfarenhet visar, där hon lyfter fram hur skrivarkurser ofta betonar det positiva för att bygga mod, är uppmuntran avgörande i början. Å andra sidan kan enbart beröm, utan några pekfingrar mot förbättringsområden, kännas ihåligt eller leda till stagnation. Vi behöver ärligheten i ”riset” för att kunna växa och bli bättre på det vi gör. Balansen handlar om att skapa en trygg grund av uppskattning där även konstruktiva påpekanden kan landa mjukt och tas emot som en gåva snarare än ett angrepp. Det handlar om att bygga och bibehålla förtroende, att visa att man ser hela bilden – både potentialen och de områden som behöver lite mer omsorg.
Hur man ger konstruktiv kritik som hjälper
Att ge konstruktiv kritik är verkligen en konstform. Det räcker inte med att vad man säger är korrekt; hur man säger det spelar minst lika stor roll. Det handlar om att närma sig situationen med empati och en genuin önskan om att hjälpa den andra personen att utvecklas. Här är några nycklar för att lyckas:
Tydlighet och specificitet peka på beteendet inte personen
Generaliseringar som ”det där var inte bra” lämnar mottagaren förvirrad och utan verktyg för att förbättra sig. Svepande omdömen hjälper sällan. Istället är det konkretion och specificitet som gör skillnad. Precis som Johanna Mo på tidningen Skriva gav Sylvia Lidén Nordlund specifik feedback om att vissa delar i hennes text var otydliga medan andra var övertydliga, behöver konstruktiv kritik vara konkret. Fokusera på specifika handlingar, beteenden eller delar av ett arbete. Istället för att säga ”Du är slarvig”, prova ”Jag märkte att det saknades några siffror i rapportens sista avsnitt”. Detta skiftar fokus från personens karaktär till en observerbar handling, vilket gör det lättare att ta emot och agera på kritiken. Beskriv vad du ser och upplever, snarare än att döma.
Timing och sammanhang välj rätt ögonblick och plats
När och var du ger feedback kan vara avgörande för hur den tas emot. Att ge känslig kritik inför andra är sällan en bra idé; välj istället ett privat och ostört tillfälle. Ibland är omedelbar feedback bäst, särskilt när det gäller att korrigera ett mindre misstag i stunden. Andra gånger kan det vara klokare att tänka på hur responsen påverkar framtida beteende. I en diskussion på Bukefalos om hundträning lyfts dilemmat med en hund som sprungit bort men sedan återvänder, kanske med svansen mellan benen. Flera menar att det är viktigare att berömma hunden för att den faktiskt kom tillbaka – och därmed förstärka det önskade beteendet – än att skälla just då. Att skälla kan skapa en negativ association till själva återkomsten och göra hunden rädd för att komma tillbaka nästa gång. Timing och fokus blir avgörande för att uppnå önskad effekt. Ibland behöver känslorna svalna, både hos givaren och mottagaren, innan ett konstruktivt samtal kan äga rum. Fundera på vad syftet med kritiken är och välj tidpunkt och fokus därefter.
Den oumbärliga rosen bekräfta styrkor och ansträngning
Att bara fokusera på det negativa är sällan effektivt. Att inkludera ”ros” – positiv feedback och erkännande av styrkor – är avgörande för balansen. Det visar att du ser hela bilden och uppskattar personens ansträngningar och kvaliteter. När WWFs respons på Klimatpolitiska rådets rapport om jordbrukets klimatpåverkan presenterades, började de med att lyfta fram de positiva förslagen, som att fasa ut dieselsubventioner och styra om EU-stöd. Först därefter framfördes kritiken mot exempelvis nationell prissättning på biologiska utsläpp och synen på naturbetesmarker. Detta skapar en mer mottaglig atmosfär. Att få höra vad man gör bra bygger självförtroende och gör det lättare att ta till sig de delar som behöver utvecklas. Rosen är inte bara utfyllnad; den är fundamentet som riset kan vila på utan att krossa.
Feedback i praktiken från digitala verktyg till lokaltidningen
Feedback sker inte bara i formella utvecklingssamtal eller privata samtal. Den finns överallt omkring oss, i olika former och sammanhang, och formar hur vi utvecklas och interagerar.
Strukturerad feedback i digitala miljöer
I kreativa yrken och projekt blir strukturerad feedback allt viktigare. Tekniken kan här vara till stor hjälp. Ett bra exempel är Adobes funktion ”Dela för granskning” i Photoshop. Den låter användare skapa en delningsbar länk till sitt arbete, bjuda in specifika personer eller tillåta kommentarer från alla med länken – till och med med lösenordsskydd för extra säkerhet. Granskare kan lämna kommentarer direkt i webbversionen via en panel, svara på andras kommentarer och använda emojis. Feedbacken syns sedan även direkt i Photoshop-programmet, vilket integrerar processen smidigt i arbetsflödet. Möjligheten att uppdatera det delade dokumentet säkerställer att alla ser den senaste versionen. Sådana verktyg hjälper till att hålla fokus på sakfrågan och underlättar för både givare och mottagare att hålla reda på synpunkterna.
Offentlig återkoppling i lokalsamhället
Feedback är lika närvarande i det vardagliga och lokala. Spalter som ”Ris och ros” i lokaltidningar, likt den i Norra Hallands ”Ris och ros”-spalt, speglar en form av offentlig återkoppling. Även om den inte alltid är formulerad som konstruktiv kritik i strikt mening, visar den på ett behov av att uttrycka både uppskattning och missnöje i vår omgivning. I Norra Hallands exempel ser vi en övervikt av rosor – till vårdpersonal för extra insatser, till bibliotekarier och röntgenpersonal för gott bemötande, till lokala butiker som Tempo och Coop för deras samhällsengagemang, och till vänliga medmänniskor som hjälper till i vardagen. Riset är mer sparsamt men pekar på lokala irritationsmoment som nedskräpning eller kritiserade förändringar av presentkortshantering. Dessa uttryck, särskilt rosorna, fungerar som en viktig social förstärkning av positiva beteenden i lokalsamhället.
Den inre dialogen självrannsakan och reflektion
Vi får inte heller glömma den interna feedbacken – vår egen självrannsakan och reflektion. Att stanna upp och ärligt utvärdera våra egna handlingar, framgångar och misstag är en grundläggande del av personlig utveckling. Att våga ge sig själv både ris och ros, att se sina styrkor men också sina utvecklingsområden, är en förutsättning för att kunna justera kursen och växa som människa. Det kräver mod att vara ärlig mot sig själv, men det är ofta där den största utvecklingen börjar.
Att ta emot kritik en lika viktig konst
Lika viktigt som det är att kunna ge konstruktiv kritik, är det att kunna ta emot den. Det är sällan enkelt, särskilt om kritiken träffar en öm punkt. Men att se feedback som en möjlighet till lärande istället för ett personligt påhopp är en värdefull inställning. Försök att lyssna aktivt utan att gå i försvarsställning direkt. Det är lätt att vilja försvara sig, men försök att först bara ta in vad som sägs. Ställ klargörande frågor om du inte förstår – det visar att du vill förstå och lära dig. Du kan till exempel fråga: ”Kan du ge ett specifikt exempel på när du upplevde att jag var otydlig?” för att bättre förstå kritiken. Tacka för feedbacken, även om den känns svår – det visar att du värdesätter personens åsikt och ansträngning att dela med sig av den. Kom ihåg att du inte behöver hålla med om allt, men att reflektera över kritiken kan ge nya insikter. Att bemästra konsten att ta emot kritik handlar om att separera sitt eget värde från sina prestationer och att se varje synpunkt som en potentiell pusselbit på vägen mot att bli en bättre version av sig själv.
När taggarna hjälper rosen att blomma vackrare
Att navigera i landskapet av ris och ros är en ständig övning i balans och medmänsklighet. Konstruktiv kritik, när den ges med omsorg och tas emot med öppenhet, är inte menad att såra. Tvärtom, den är som trädgårdsmästarens varsamma beskärning – taggarna i kritiken kan hjälpa rosen, det vill säga potentialen och styrkorna, att blomma ännu vackrare. Det handlar om att se bortom den omedelbara reaktionen och förstå intentionen: att främja tillväxt, förståelse och förbättring. Genom att omfamna både ris och ros i våra interaktioner kan vi skapa en kultur där ärlighet och uppmuntran går hand i hand, och där vi hjälper varandra att växa, både som individer och tillsammans. Det är en konst som kräver övning, men som gör våra relationer och vårt eget växande så mycket rikare.
