Påskriset är en bekant tradition för alla som har tillbringat en påskvecka i Sverige. Ett påskris består av kvistar från ett träd, vanligtvis björk, som man tar in i hemmet som en bukett inför påsken. En perfekt plats att ställa påskriset så att alla kan se det och riset samtidigt får så mycket solljus som det behöver, är på fönsterbrädan. Om du inte har fönster med tillräckligt breda fönsterbrädor, men skulle vilja ändra på det inför nästa påsk, ska du gå in på Byggmax.se. Där finns fönster som passar alla smaker, och alla deras tillbehör.
Anledningen till att man vill ställa påskriset synligt är självklart de dekorationer som hängs upp i det, som i modern tid framförallt består av färgglada fjädrar, kycklingar, ägg och annat som numera anses påskrelaterat. När traditionen med påskriset tog sin början var dock riset inte utsmyckat alls, och hade en helt annan symbolik och användning än vad det har idag. Påskrisets historia börjar nämligen på 1600-talet, och den sed som kallades fastlagsris. Det innebar att husfadern i familjen piskade de andra familjemedlemmarna med ris, vanligtvis på fettisdagen eller på morgonen på långfredagen. Ritualen var menad att påminna om Jesu lidande. Så småningom övergick denna något bistra användning av riset till en slags lek, där barnen piskade sina föräldrar och där sjusovare bestraffades med en risning. Det var också i samband med att denna lek utvecklades som man började dekorera påskriset. På 1700-talet var vanliga dekorationer exempelvis pappersblommor, färgglada band och pappersremsor som innehöll rim.
Dagens påskris, som endast har ett dekorativt syfte, har förekommit i Stockholm och östra Svealand sedan slutet av 1800-talet. Det är med andra ord en relativt ny tradition. Även när man började ta in riset som dekoration var det nämligen inte säkert att man utsmyckade det – det kunde ha samma typ av dekorationer som fastlagsriset, men det kunde också vara helt osmyckat. Den typ av utsmyckning som vi är vana att se idag, med fjädrar och ägg, blev vanligt förekommande först från 1930-talet och framåt. Förutom det man hänger i påskriset, blir själva riset en dekoration i sig, om man har haft framförsikten att ta in riset och ställa det i vatten lite innan påsk, så att björklöven hinner börja slå ut.
